Gunnar Lindgren

Nyhetsbrev 2006-05-23

Hej,

Efter en hektisk period med bl a musikfortbildning i Sydafrika kommar jag tillbaka till er.

Detta nyhetsbrev handlar om

1. Magstympning av barn och anmälan till Socialstyrelsen
2. Bensen och socker i läsk
3. Livsmedelsverket desinformerar om transfetter
4. Peakoil eller Stopoil
5. Återvinn landet
1. Magstympning av barn och anmälan till Socialstyrelsen

I en rad brev har jag berättat att övervikt och relaterade sjukdomar som diabetes och hjärtsjukdom m m har sin grund i att har myndigheter och dietister sedan decennier tillbaka propagerat för fettsnål kost. Detta har lett till att kolhydrater - och i synnerhet snabba kolhydrater - blivit basen för industrisamhällets människa. Exempel på snabba kolhydrater är vitt mjöl, vitt bröd, pasta, pizza, ris och potatis, godis, kakor och sockrade livsmedel, söta drycker, chips etc etc. När vi undviker fett minskar också intaget av proteiner eftersom fett och protein ofta förekommer i samma livsmedel, t ex ost, bacon, ägg osv. För att få samma mängd energi som med vanlig kost, måste man äta särskilt mycket av kolhydrater om man väljer fettsnål kost. Det riskabla och farliga med den fettsnåla kosten och de snabba kolhydraterna är att blodsockret rusar i höjden på ett sätt som inte drabbade tidigare generationer, och en överdriven insulinfrisättning leder till att hungerkänslor återvänder, trots att man nyss har ätit. På detta sätt sätts vår kroppsviktsreglering ur funktion och vi småäter nästan oavbrutet. Försäljning av godis och andra kolhydrater i järnaffären, i skolan, vid kassan i snabbköpet osv är en form av "apotek", som förser den "fettskrämda" människan med nya kalorier. Observera att det inte är kalorierna i socker och andra kolhydrater som är felet, utan att socker och andra snabba kolhydrater sätter kroppsviktsregleringen ur funktion och vi tar in fler kalorier än vi gör av med. Men om vi äter fett påverkas inte insulinregleringen alls på samma dramatiska sätt och vi förblir mätta tills kalorierna är förbrukade. Att bli mätt och "däst" är ett lika sunt tecken för människan som för ett lejon på savannen. Nu sker äntligen en förändring av synen på kost och hälsa över hela västvärlden - allt tal om att undvika fett, att animaliskt fett är särskilt riskabelt, att kolesterol skulle vara "farligt" (i vårt förnämsta livsmedel - kvinnans bröstmjölk - är rikt på både mättat fett och kolesterol), att nyckelhålsmärkta produkter är "nyttiga", att kemiskt framställt margarin är "nyttigt" osv osv saknar grund. Det är närmast frågan om en skickligt genomförd marknadsföringskampanj, där den vegetabiliska fettindustrin demoniserat sin huvudkonkurrent - mejeriindustrin. Genom ekonomiska bidrag har man lyckats enrollera vissa experter. Även det svenska Livsmedelsverkets näringsenhet har i många år låtit margarinindustrin avlöna sin kolestrolexpertis. Över hela landet sker nu en revolution, där många läkare tar strid med den fettsnåla kosten, Livsmedelsverkets kostexperter och inte minst dietisterna, som än så länge hålls i tukt och förmaning av sin ledning. I sin totala ovilja att pröva den kolhydratsnåla kosten och äta mer fett, rekommenderar man att magen hos överviktiga barn skall stympas i stället för att först pröva kolhydratsnål kost. Vad händer när en magstympad flicka växt upp och blir gravid? Kan hon ge fostret tillräcklig näring? Vilka andra följder får dessa onödiga operationer för patienterna? Enligt amerikansk statistik finns en betydande risk för komplikationer och för tidig död. ( se www.mercola.com/2005/nov/3/dangerous_side_effects_of_gastric_bypass_surgeries.htm ) Att utsätta oskyldiga barn för detta innan man prövat varje annan metod är oförlåtligt och upprörande, särskilt om man av prestigeskäl vägrar att pröva den kolhydratsnåla kosten och därmed frångå den fettsnåla kosten. Annika Dahlqvist, distriktsläkare Njurunda, har anmält detta missförhållande till Socialstyrelsen:

Anmälan till socialstyrelsen om otillbörlig stympning av barn

20 april kl. 14:46

Vid Överviktsenheten för barn på Huddinge universitetssjukhus planeras ett projekt med magsäckskirurgi på överviktiga barn. Ledare för projektet är professor Claude Marcus. Det är självklart att man vid planering av stympande kirurgi, särskilt på barn, måste först ha uteslutit all tänkbar ickekirurgisk behandling. Det visar sig nu att man inte har provat metoden lågkolhydratkost. Den innebär att man minimerar kolhydrater, dvs socker och stärkelse. Stärkelse ingår i födoämnen som spannmålsprodukter, potatis, ris och majs. I stället äter man mera animaliskt fett((Inte margarin och omega-6-ríka matoljor, de är giftiga). Man minskar då det fettlagrande hormonet insulin i kroppen varpå viktnedgång sker. Miljontals människor i västvärlden har gått ner i vikt bra på den kosten. Den är mest känd under namnet Atkins metod. Det finns också ett flertal studier som visat att den har god effekt på vissa människor.

Enda anledningen till att inte prova den behandlingen är om den är farligare än kirurgi. Jag har frågat professor Marcus om han bedömer att den är det. Han svarar att lågkolhydratmetoden inte är farlig, men osund. Jag har bett honom att definiera beteckningen osund, och det vetenskapliga underlaget för det. Den frågan har han inte svarat på.

Han uppger att lågkolhydratmetoden inte har bättre effekt än andra på lång sikt. Det innebär att den, likaväl som andra metoder, har god effekt på åtminstone vissa människor

Jag bedömer att beteckningen osund inte kan på några villkor överväga den farlighet och den inskränkning av livskvaliteten som en magsäcksstympning på ett barn innebär. Om så bara ett barn går ner i vikt på den metoden, slipper det barnet att bli stympat.

Den etiska kommittén har tydligen godkänt operationsprojektet. Det är en oförlåtlig miss av den etiska kommittén att förbise att alla ickekirurgiska möjligheter inte är provade före operationsbeslut. Det är en elementär regel vid stympande kirurgi att alla konservativa ofarliga metoder har provats innan.

Jag begär därför att Socialstyrelsen går in och stoppar projektet, och kräver att lågkolhydratkost provas före stympande magsäckskirurgi på barn.

Annika Dahlqvist
Distriktsläkare Njurunda

____________________________________________ Mats Forsenberg opererades tyvärr innan har gavs möjlighet att pröva kolhydratsnål kost och skriver:

Hej.
Jag är 45 år och har varit överviktig sedan jag var 20. Har försökt på alla möjliga olika sätt att gå ned. Då jag var 19 vägde jag 90kg så någonstans där borde jag väga. När jag vägde som mest för ett år sedan vägde jag 145 kg.

För 4 år sedan var jag hos en kompis i USA som är personlig tränare också. Jag var där i 5 veckor och gick ned 11 kg utan någon som helst motion. Han förklarade att det jag åt var kolhydrater med väldigt lågt GI (mycket speciella spagettin, ris m.m.) samt fet fisk m.m. Det var fortfarande, inser jag nu, relativt lite fett, bortsett från fisken och en del linfrön m.m. men jag gick ned, blev piggare, mitt mörka under ögonen försvann m.m. m.m. Ända sedan dess har jag önskat komma tillbaks till det igen. I vilket fall insåg jag till slut att jag, för att gå ned i vikt, antingen måsta åka över till honom och verkligen lära mig hur jag skall äta och träna i något halvår eller operera mig på Huddinge. Jag kände då att jag verkligen inte hade några andra valmöjligheter.

Eftersom jag inte hade möjlighet att vara borta så länge blev det operation, Gastric Banding för de som vet vad det är. Kortfattat så delar man upp magsäcken i 2 delar där den översta lilla delen skall bli min nya mycket mindre magsäck, och det lilla hålet mellan dem kan regleras "utifrån", inte av mig, men av en sköterska/läkare för att kunna reglera mängden som kommer ned. Vitsen är att man skall äta mycket mindre (ca 1 1/2 dl) varje gång man åt. Man skall då känna sig mätt, vilket aldrig jag gör. Just att känna mig mätt var definitivt en orsak till att jag kunde tänka mig att göra en sådan operation. Jag fick efteråt då jag pratade med en läkare och beklagade mig över att jag aldrig blev mätt veta att inte alla kände sig mätta när deras "nya" magsäck fylldes.

Nu till slut kommer jag till min poäng... Under alla dessa möten med läkare och sjuksköterskor på överviktsenheten nämndes aldrig någon lågkolhydrat-kost ens i förbifarten. Vi satt alltså 100-200 gravt överviktiga personer i en hörsal på Huddinge och lyssnade på läkare och sköterskor för en av de "bästa" övervikts-enheter i landet, kanske i hela Europa/Väst-världen och vi har 3 val som det pratas om:
1-Gastric Bypass
2-Gastric Banding
3-Kost-råd och stöd som dessutom skulle vara ganska omfattande (t.ex. skulle man vara hos dem varje dag i 2 veckor har jag för mig. Brydde mig inte så mycket om den eftersom jag visste vad jag ville(!) )

En till viktig sak som hände någon månad efter att jag valt vilken operation jag ville göra. Jag fick möjlighet att vara med på en undersökning om jag ville. Det jag skulle göra då var att tala om ifall jag gick med på att bli lottad till någon av ovanstående operationer! Just då tänkte jag inte så mycket på det eftersom jag för min del aldrig skulle kunna tänka mig att göra den mycket mer omfattande Bypassen.
Men nu efteråt med LC (kolhydratsnål kost) i åtanke; De ville alltså se den statistiska skillnaden mellan dessa 2 operationer och för att göra det måste de ju ha en slump för vilken operation man gör.. Helt otroligt. Men ingen tanke på att undersöka andra mycket billigare och minst lika seriösa alternativ (läs LC). Det är faktiskt mer eller mindre ofattbart.

Jag hade alltså inte hört talas om denna LC-kost och tyckte naturligtvis därför att jag inte hade något annat alternativ. Hade jag vetat om den hade jag definitivt provat den. Allt måste testas innan en operation naturligtvis. Därför irriterar det mig oerhört mycket att den aldrig nämndes. Av den anledningen har jag nu massa konstiga grejor i min mage(!)

Dessutom: Det är en enormt lång kö (tycker jag i alla fall) till operationen. Det tog drygt 2 år från att de fick min remiss. På 2 års väntan skulle de t.ex. kunna ge ut en skrift typ "De som vill kan prova det här medan ni väntar, eftersom inget annat ändå fungerar på er tjockisar som har mer än 40 i BMI". De kanske inte skall skriva exakt så, men ni förstår vad jag menar.

Jag skall snart på kontroll igen och kommer säkert att ha gått ner för första gången på 9 månader, men inte tack vare dem, utan tack vare LC som jag är så oerhört tacksam för att jag hittat (trots att jag knappt hunnit börja än).

Jag är egentligen både urförbannad och närmast euforisk som ni förstår. Det är väl antagligen oerhört naivt att vara euforisk för någonting jag fortfarande nästan bara läst om, men eftersom jag försöker vara påläst och jag nu läst väldigt mycket om detta ämne är det så oerhört mycket som "faller på plats" så det känns i alla fall som att det bara måste vara rätt (antagligen inte till 100% än, men oerhört mycket mer än alla andra sätt att äta). Jag börjar t.ex. komma ihåg att vi inte hade några speciella diskussioner hemma då jag var liten om vad man skulle äta, vi fick vårt smör och vår feta mjölk och några ens lite överviktiga barn kom jag inte ens ihåg att det fanns.

Jag har också pratat med min 80-åriga pappa och svär-mormor samt svärmor som har ännu mer att berätta om detta som jag själv glömt bort. T.ex. att vi var borta ibland hela dagarna utan att äta, men det funkade ju (än) då utan att man höll på dö av hunger. De har dessutom varit mycket klokare än jag så de dricker fortfarande vanlig mjölk, steker i smör och käkar eko-ägg.

Jag skall väl i princip se att detta fungerar, be dem ta upp "hålet" mellan magsäckarna så mycket som möjligt genom att tömma membranet på vätska och sedan låta det vara så ett tag så får jag sedan ta ställning om jag skall operera bort prylarna eller inte. Jag har ingen aning om hur svårt det kan vara eftersom jag aldrig tänkt på det som en möjlighet, jag var inställd på att ha detta hela livet. Vad gör man inte i sin desperation för att bli smal.
Men jag ser verkligen fram mot att diskutera detta med dem då jag kommer dit nästa gång. Har bara inte kommit på exakt hur ännu, för att röra om så mycket som möjligt.

_________________ /MatsF
LC från 12/3-06 ______________________________________________________________ Distriktsläkare Annika Dahlqvist har också skrivit denna artikel i Sundsvalls tidning den 8/5 06:

De gällande kostråden till diabetiker saknar vetenskaplig grund

De gällande kostråden till diabetiker är att äta litet fett och framför allt litet mättat fett. I stället ska de äta mera kolhydrater.

Den historiska bakgrunden till kostråden är fascinerande. Långt tillbaka fanns det inga kostråd från myndigheterna, utan människorna åt det som fanns att tillgå. Det var traditionen som styrde.
Under mänsklighetens hela historia har fettet alltid varit uppskattat. Man har förstått att det ger energi och näring.

På 50-talet fick fysiologen Ancel Keyes, i USA, en "uppenbarelse" att fett ger hjärtsjukdom, framför allt animaliskt mättat fett. Han gjorde falsk statistik på detta där han valde ut länder som gav en snygg kurva mellan fettintag och hjärtsjukdom. Om han hade tagit med alla 22 länder han hade uppgifter på, skulle sambandet ha försvunnit totalt.

Han fick med politiker och journalister på detta och de trumpetade ut budskapet via sina respektive kanaler. Vetenskapsmännen var till en början skeptiska pga bristande vetenskapliga bevis. Men de tvivlande blev utmanövrerade, politikerna bestämde över forskningsanslagen. Endast medlöparna och ja-sägarna blev kvar.

Därefter skulle bevisen för fettets farlighet forskas fram. Trots idog forskning under alla följande år har man inte lyckats visa det. Några laboratoriestudier tycktes stödja teorin och dessa studier har man stött sig på. Alla studier som visat motsatsen har man ignorerat, och de finns inte med i några referenslistor. Om allt detta står det i artikeln The Soft Science of Dietary Fat av Gary Taubes i tidningen Science 2001.

Kostrekommendationerna till diabetiker var ända in på 70-talet att hålla kolhydrat- (sockerkedje-) intaget lågt. Kolhydrater är socker och stärkelse. Stärkelse finns i spannmål, potatis, ris och majs etc Detta pga det faktum att kolhydrater höjer blodsockret, och det är ju högt blodsocker som diabetikerna inte klarar av att hantera. Däremot fick de äta mera fett. På den tiden låg diabetikerna ganska bra i sina sockervärden.

Från 80-talet började diabetesrekommendationerna svänga över till fettsnålt. Man tänkte på att diabetikerna hade stor risk för hjärtkärlsjukdom, och eftersom man trodde att fett var farligt för hjärtat, så drog man slutsatsen att detsamma gällde för diabetiker. Man trodde också att fiberrik kost var bra för hjärtat, så diabetikerna fick det rådet också på köpet.

Allt sedan diabetikerna började få fettsnåla råd har de legat allt sämre i sina sockervärden. Detta har man försökt mota genom att ge dem mera sockersänkande mediciner, inklusive insulininjektioner. Ökat Insulin orsakar ökad fettinlagring, samt inflammation i blodkärlen, vilket ger kärlförkalkning. Diabetikerna har därför blivit allt fetare och allt sjukare. Detta har man skyllt på att de inte följer kostråden.

Men många diabetessköterskor har trott på patienterna, att de har gjort allt de kunnat för att följa kostråden men det har bara blivit värre ändå. Vi inom vården har sett att diabetikerna inte alls blivit friskare, tvärtom, under dessa 25 år. Hjärtläkemedelsförsäljningen har ökat med en tredjedel sedan år 2000.

De senaste åren har det kommit många forskningsresultat som har visat att mindre kolhydrater och mera mättat fett i kosten givit bättre hjärthälsa. Till exempel har tre stora befolkningsstudier i Sverige, Malmöstudien, Uppsalastudien och Norsjöprojektet visat att de som intagit mest av mättat fett i mjölkprodukter har fått den bästa hjärthälsan. Den stora studien Women's Health Initiative visade att de som åt mera fettsnålt inte fick någon förbättring av hjärthälsan. Detta har professorerna i etablissemanget inte låtsats om.

Nyligen kom det ut en ny skrift med kostråd för diabetiker, utgiven av Diabetologförbundet. Professor Bengt Vessby var den som sammanställde råden. De såg ungefär likadana som under de senaste 25 åren.

När man nu tittar i referenslistan, på de studier som legat till grund för kostrekommendationerna, kan man inte hitta några som visar långtidseffekter av lågfett-högkolhydratkost till diabetikerna.

Högt blodsocker är en kraftigt visad riskfaktor för kärlsjuklighet för diabetiker. Högt blodsocker är en effekt av högt kolhydratintag.

Om lågfettkosten ska minska risken för hjärtsjukdom till den grad att det överväger sjukdomsrisken av högt blodsocker och högt blodinsulin, måste det självklart bevisas utom allt tvivel. De som ansvarar för kostråden till diabetiker måste svara på hur de motiverar detta.

Om de inte kan svara måste Socialstyrelsen förklara på vilket underlag en säker sjukdomsvållande behandling får användas i vården, utan någon dokumentation.

Annika Dahlqvist
Distriktsläkare Njurunda

_______________________________________________

2. Bensen och socker i läsk

Göran Petersson, professor i Kemisk Miljövetenskap, Kemi- och Bioteknik, Chalmers har gjort en intressant sammanställning av innehållet i några olika sötade drycker. Se bifogad fil. PDF

_______________________________________________

3. Livsmedelsverket desinformerar om transfetter

Så fort den vegetabiliska fettindustrin kritiseras och deras kemiskt framställda produkter löper risk att bojkottas hjälper Livsmedelsverkets näringsenhet till och säger som bocken Bruce i sagan - "kritisera inte transfetter i margarin, mjölkfett är mycket värre!" När det nu blivit uppenbart i flera tidningsartiklar att de härdade fetterna ger upphov till bl a hjärtsjukdom, så försöker Livsmedelsverkets näringsenhet avleda intresset från margarin till mjölkfett i stället. Man skriver på sin hemsida ( www.slv.se) om transfetter: "Huvuddelen kommer från feta mejeri- och köttprodukter" "Det finns heller inget vetenskapligt stöd för att skilja mellan de transfett som finns i t ex mjölkfett eller de som kan bildas vid industriell härdning av fetter." Tvärtom - det finns övertygande argument för att göra denna distinktion. (Från min hemsida www.gunnarlindgren.com):

Naturliga transfetter och industritillverkade transfetter

De transfettsyror som bildas naturligt hos idisslare och finns i exempelvis smör och animaliskt fett skall inte jämföras med dem som bildas i härdningsreaktorn. Det gäller bl a skillnader mellan naturlig vaccensyra och onaturlig elaidinsyra som har olika molekylstruktur och fysikaliska egenskaper som smältpunkt m m.

Ernæringsrådet i Danmark säger:

Industrielt fremstillede transfedtsyrer

kontra transfedtsyrer fra drøvtyggere (= idisslare, GL)

De hidtil publicerede epidemiologiske studier tillader ikke nogen sikker konklusion med hensyn til forskelle i associationerne mellem risikoen for hjertesygdom og indtaget af henholdsvis industrielt fremstillede transfedtsyrer og transfedtsyrer fra drøvtyggere. Dog viste det største epidemiologiske studie, Nurses’ Health Study, en signifikant positiv association til indtaget af industrielt fremstillede transfedtsyrer og en ikke signifikant invers association mellem indtaget af transfedtsyrer fra drøvtyggere og risikoen for hjertesygdom ( 6 ). Det samme mønster fandtes i det finske Alfa-Tocopherol, Beta- Carotene Cancer Prevention Study, hvor den øgede risiko for hjertedød fandtes positivt associeret til såvel total transfedtsyrer, som elaidinsyre og transfedtsyrer fra hærdet vegetabilsk fedt, men derimod ikke til transfedtsyrer fra drøvtyggere, hvor en svag insignifikant negativ association fandtes ( 12 ). I det meget mindre Zutphen Elderly Study var der ingen forskel i associationerne mellem risikoen for hjertesygdom og henholdsvis transfedtsyrer fra drøvtyggere og industrielt fremstillede transfedtsyrer ( 14 ), mens dette i det amerikanske Health Professionals Follow up Study ikke er belyst ( 11 ). I en delundersøgelse af det såkaldte Framingham studie bestående af 832 mænd, der ved undersøgelsens start var uden hjertesygdom og som blev fulgt i 21 år, fandtes en signifikant moderat øget hjertesygdomsrisiko associeret til indtag af margarine. I de sidste 10 år af undersøgelsesperioden fandtes en 10% øget hjertesygdomsrisiko for hver ekstra daglige teskefuld margarine, som deltagerne indtog. Risikoen for dem, der spiste mest margarine, var næsten dobbelt så høj som hos dem, der intet indtog ( 33 ).
Siden 1994 er der således både fra epidemiologiske og mekanismemæssige
studier kommet yderligere holdepunkter for, at industrielt fremstillede transfedtsyrer i kosten øger risikoen for hjertesygdom. Denne konklusion er i overensstemmelse med konklusionen i en omfattende rapport fra juli 2002 fra National Academy of Science, Institute of Medicine, hvori det anbefales, at indtaget af transfedtsyrer bør være så lavt som muligt ( 34 ). I denne rapport skelnes ikke mellem industrielt fremstillede transfedtsyrer og transfedtsyrer fra drøvtyggere.

Livsmedelsverkets fettexpert Bengt Vessby kommenterade en rapport i läkartidningen Lancet (1993;341:581-85), som redan då visade på samband mellan just de industriellt framställda transfetterna och hjärtsjukdom. Vessby säger i Näringsforskning 2/93: "Man gjorde analys av transfettsyror från växt- respektive djurriket och fann att det föreföll som om transfettsyror från växtriket ökade risken medan däremot transfettsyror från djurriket inte föreföll påverka risken på samma sätt."

_______________________________________ Nyligen publicerades i Kanada:

ALL TRANS FATS ARE NOT CREATED EQUAL

Canadian Journal of Dietetic Practice and Research, Fall 2005 by
MacDonald, Helen Bishop
Save a personal copy of this article and quickly find it again with
Furl.net. It's free! Save it.

Food labelling is a change for the better-it enables consumers to make
nutritionally sound choices while charging down the grocery aisles. But, as
in all things, caveat emptor (let the buyer beware). In January 2006, new
nutrition labelling laws will apply and trans fats-albeit in small amounts
in milk products-will appear on those labels. Unless your patients have been
living in a vacuum, they know about trans fats-the new bad guys in the
dietary arsenal-and believe that they should be avoided like the plague.
But there are substantial differences between trans fats that are naturally
occurring and those that are industrially produced. Not only is the process
of hydrogenation radically different, but so are the types and amounts of
trans fats created.
Unsaturated fats in plant foods eaten by ruminant animals (cows and sheep)
undergo hydrogenation via bacteria found in the rumen.1 Thus, dairy fat
contains small amounts of trans (measured in milligrams). But the process is
completely natural, aided by bacterial enzymes at normal body temperature
and at pressures easily withstood by living organisms.1 These naturally
occurring trans fats have been in the food supply at least since the
domestication of animals, 10,000 or more years ago, when man first started
consuming their milk and meat.
In contrast, trans fats, formed when liquid vegetable oil is converted into
a solid through the chemical process of partial hydrogenation (initiated by
metal catalysts under enormous pressure at very high temperatures), have
only been widespread in the food supply since the late 1940s. Many of these
industrial trans fats had never been encountered before in nature or existed
only in trace amounts,23 whereas now they occur in much larger amounts
(measured in grams).
Continue article
Advertisement
As the two graphs illustrate, much the same isomers are typically found in
both naturally occurring ruminant and industrial trans fats, but because
their distribution is so vastly different, so too are their effects.4,5 For
one thing, the pattern of trans occurring in partially hydrogenated
vegetable products has been shown to increase the risk of heart disease.4,6
In contrast, vaccenic acid, the predominant isomer in dairy trans,1 is
partially converted by the body into conjugated linoleic acid (CLA),7 which
has been identified as a potential inhibitor of breast cancer.8-10
While labels on milk products will include trans fats, unfortunately they
won't be detailed enough to provide the whole story. That is, that dairy
trans fats are not only not harmful, they may very well be beneficial.
References: 1. Holmqvist O. 1996. Transfatty acids in hardened vegetable
oils. Atherosclerosis (leVsy to the Editors) 120:245-246.
2. Willett WC and Ascherio A. 1994. Trans fatty acids: Are the effects only
marginal? Am J Pub Health 84:722-724.
3. Ratnayake WHN and Chen ZY. 1995. Trans fatty acids in Canadian breast
milk and diet. In: Development and Processing of Vegetable Oils for Human
Nutrition. R Przybylski and BE McDonald (eds.). AOCS Press, Champaign, IL;
chapter 3:20-35.
4. Stender S and Oyerberg J. 2004. Influence of (fans fatty acids on health.
Ann Nutr Metab 48:61 -66.
5. Eock AL et al. 2005. The biology of tens fatty acids: implications for
human health and the dairy industry. Aust J Dairy Technol 60:3-12.
6. Ascherio A et al. 1999. Trans fatty acids and heart disease. N Engl J Med
340:1994-1996.
7. Turpeinen AM et al. 2002. Bioconversion of vaccenic acid to conjugated
linoleicacid in humans. Am J Clin Nutr 76:504-510.
8. Parodi PW. 1997. Milk fat conjugated linoleic acid: Can it help prevent
breast cancer? Proc Nutr Soc N Z22:137-149.
9. Aro A et al. 2000. Inverse association between dietary and serum
conjugated linoleic acid and risk of breast cancer in postmenopausal women.
Nutr Cancer 38:151-157.
10. McCann SE et al. 2004. Dietary intake of conjugated linoleic acids and
risk of premenopausal and postmenopausal breast cancer. Western New York
Exposures and Breast Cancer Study (Web Study). Cancer Epidemiol Biomarkers
Prev 13:1480-1484.
Helen Bishop MacDonald, RD, MSc, FDC
For Dairy Farmers of Canada
Copyright Dietitians of Canada Fall 2005
Provided by ProQuest Information and Learning Company. All rights Reserved

______________________________________________________

4. Peakoil eller Stopoil

Under våren har den kommande bristen på olja flutit upp i många människors medvetande och behandlas i många media med allvar. Det är inte längre någon som avfärdar peakoil som någon form av domedagspredikan från knäppskallar - utan man förstår att en stadigt ökande konsumtion av olja i världen möter en oljeproduktion som nu inte längre kan hålla jämna steg med efterfrågan, och därför ökar priset. I enbart Kina startar ca 30.000 nya bilar per dygn! Men denna obalans leder förr eller senare till brist på olja och då börjar de verkliga problemen. I bästa fall kommer oljan under denna allt besvärligare och för överskådlig framtid rådande bristperiod att delas broderligt av alla folk och nationer. Detta är osannolikt, och det är tyvärr troligt att de militärt starkaste nationerna anser sig tvingade att roffa åt sig den olja man behöver med vapenmakt. Både första och andra världskriget handlade om makten över resurser, t ex kolonier samt om ideologier. Dagens situation med kampen om den sista oljan och samtidigt kriget mot terrorismen och militant islamism är kanske ännu mer allvarlig än situationen innan de två tidigare krigen?
Vid ett större krig/världskrig är det troligt att vi liksom många andra länder inte får någon olja alls eller alldeles otillräckligt med olja. En sådan utveckling måste tyvärr befaras och kan kallas Stopoil. I jämförelse med detta scenario känns peakoil mer uthärdlig, med årtionden med fallande oljeproduktion, kanske 3 - 5 procent per år.
Det största felet vi gör idag är att tro att nuvarande oljebaserade samhälle kommer att bestå i framtiden på det hela taget, medan vi kommer att byta oljan mot etanol och alternativa bränslen.
Det finns flera orsaker till att vi inte skall tro på detta: Det går inte att framställa någon form av alternativ energi som kan driva vår persontransportapparat och maskinpark av livsviktiga entreprenadmaskiner/jordbruksmaskiner (t ex grävskopor, schaktmaskiner, dumprar, gruvfordon, traktorer, skördetröskor, långtradare etc). Dels får vi problem med volymerna, dels så blir energinettot litet om det överhuvud taget går ihop - vare sig vi gör etanol av råvaror från jordbruket eller skogen?
Flyget får stora svårigheter. Enbart för att lyfta upp ett medelstort trafikflygplan till marschhöjd går det åt ca 1.000 liter flygbensin, motsvarande kanske 1.500 liter etanol. Det sker ca 100.000 starter inrikes och ca 100.000 starter utrikes varje år i Sverige. Enl prof Nils Tiberg går det åt ca 2.500 kilo potatis för att framställa en tankning av en bil (ca 50 liter). Dvs varje plan behöver ca 75 ton potatis vid en start. Vid en odling under oljebrist/konstgödselbrist kan vi kanske räkna med avkastning vid ca 15 ton per hektar. Varje start behöver alltså avkastningen från 5 ha odlingsmark. 200.000 starter behöver ca 1 miljon hektar potatisodling per år - enbart för att lyfta upp planen till marschhöjd. Detta är ca en tredjedel av den svenska åkerarealen. Sedan tillkommer potatis för själva flygresan. Hur skall vi dessutom framställa livsmedel och drivmedel för fordon på marken?
Idag när jag ser ett flygplan upplever jag att denna tunga koloss, att få den upp i luften, strider mot varje sans och måtta när det gäller energiprincipen och alternativ flödande energi. Evolutionen skulle aldrig kunna framställa denna koloss om man inte gick den parentetiska omvägen över människan och oljan. Det är antagligen bara en kort period framåt som vi kan glädjas åt trafikflyget. Samtidigt framstår en fågel som optimal - ungefär så måste en "apparat" se ut som skall drivas med flödande alternativ energi. Men en jumbojet är ett giftermål mellan en stor tung metallkoloss och oljan, detta märkliga och oersättliga energikoncentrat som moder jord låtit framställa under årmiljoner när hon samlat ihop solenergi (alternativ energi) under långa tidsrymder, för att sedan förbrukas av oss under ett ögonblick av mänsklighetens historia. Men ekologen Folke Gunther pekar på den kanske viktigaste och avgörande skillnaden mellan en fågel och en häst jämfört med ett flygplan och en traktor: Ett flygplan och en traktor måste tillverkas genom ett omfattande system av delmoment och delkonstruktioner som kräver fossil energi, t ex muttrat, däck, kugghjul och svetselektroder. När flygplanet och traktorn är uttjänta blir det ett besvärligt avfall som måste tas om hand. Många delar av en ny traktor kan inte göras av gammalt material, t ex från batteriet där bly inte är rent nog för att göra ett nytt. Men fågeln och hästen skapar själva en ny "apparat"

genom fortplantning, medan avfallet (kött m m) blir välkomna resurser för både människor, djur och växter. Detta kallas uthållighet.
Med detta vill jag säga att inte vetenskapen kanske, men dess tillämpning i tekniska konstruktioner bara är möjlig tillsammans med olja. Tänk er att vi kommer till en ännu icke upptäckt kontinent - ungefär som när Columbus fann Amerika. Där fanns allt, mineraltillgångar i berggrunden osv. Men det fanns inte gas, olja eller kol - dvs fossil energi. Trots att vi hade utmärkta ritningar på vindkraftverk, etanolfabriker, råfosfatgruvor, kärnkraftverk och vattenkraftverk skulle vi inte kunna bygga något av detta? Det som skiljer Polhems vattenhjul, väderkvarnar och stånggångar från våra vattengeneratorer, vindkraftverk, solceller och kraftledningar är oljan och kolet. Denna fossila energi har möjligtgjort gruvbrytning, metallurgi, kraftfulla apparater och transportmedel byggda av metall. Alltså den storskaliga användningen av metaller är otänkbar utan fossil kol, olja eller gas, framför allt för framställningen, men också för drift och underhåll av alla föremål.
Med en minskande tillgång på fossil energi ställs vi efter en tid inför en rad svåra frågor:
Hur stor bebyggd byggnadsyta kan vi värma upp och underhålla? Måste vi överge delar av vårt byggnadsbestånd? Skall vi omedelbar införa stränga förbud till exploatering av åkermark och skogsmark? Skall ny lokalisering av byggnation och företag ske längs järnvägsnätet och inte vid vägnätet - där delar måste överges genom svårigheter med underhåll, asfalt, gasol, entreprenadmaskiner - men inte minst genom uteblivna möjligheter till biltransporter? Skall vi överhuvud taget bygga mer och i stället koncentrera oss på underhåll av de byggnader vi redan har. Vi bör utgå ifrån att alla viktiga delar i vår tekniska infrastruktur måste ersättas efter 50 - 100 år, exempelvis vattenledningar, avloppsledningar, broar, elektriska ledningar - inte minst för järnvägen, gasledningar, asfalterade vägar, dräneringar, muddrade farleder etc etc. Bör vi agera på något visst sätt medan vi fortfarande har olja och full slagkraft i vår industri - t ex bygga vindkraftverk i stället för Volvobilar i Torslanda och bygga om viktiga broar? För att förstå hur intimt sammanlänkad oljefrågan är med vår gemensamma framtid och den världspolitiska situationen ber jag att den intresserade läser nedanstående artikel av Michael C. Ruppert vid en konferens nyligen. Ruppert kan liknas vid vår egen Björn Gillberg - en person med stor integritet och väl insatt i miljö och resursfrågor. Artikeln redovisar mycket av min egen tankevärld och synen på vår framtid. http://www.fromthewilderness.com/free/ww3/042706_paradigm_speech.shtml

________________________________________________________________________

5. Återvinn landet

I tidningen Miljömagasinet nr 17 finns följande ledare av Hans Sternlycke. Han beskriver hur staden som boplats för människor blir mycket problemfylld när oljebristen har tagit sitt järngrepp om oss.

Återvinn landet
Vi människor har alltid varit beroende av marken och vattnet för vår överlevnad. Där det fanns mat kunde vi slå oss ner. Vi var tvungna att sprida ut oss över ytan och kunde inte koncentrera oss i stora städer. Åkern lämnades obebyggd. Fram till nyligen. Nu sväller storstadsregionerna ut över den goda jorden. Områdena därutanför töms på människor. Sly växer in över åkrarna. Det kan ske tack vare den billiga energin. Den har möjligjort mekanisering, konstgödsel och långa transporter. Men oljesamhället går mot sitt slut. Då blir de stora städerna dinosaurier dömda att dö. Vi måste åter sprida oss dit där maten finns. Vi måste återvinna landet.

Vi har dock skaffat oss en hel del teknisk kunskap som kan göra övergången mjukare och behöver inte ända tillbaka till stenåldern. Då måste vi ha förstånd att börja förändringen nu och göra den på naturens villkor. Det går inte vänta på någon ny fantastisk teknik eller energikälla.

Fusionskraften är, om den är möjlig, minst lika farlig för oss människor som dagens kärnkraft. Den skulle sprida stora mängder radioaktivt tritium. Fusionsreaktorn solen räcker som energikälla om vi tar tillvara dess energi. Solvärme, solel, vindkraft, vågkraft och växtkraft.

Att konstgödsla åker och skog för att få större skörd finns inte energi för, och det föröder marken. Genmanipulering, giftbesprutning och konstgödsel är återvändsgränder som vi måste ut ur. Att igen odla ekologiskt krävs för jordens långsiktiga bördighet, och för vår hälsas skull. De näringsämnen vi släpper ifrån oss kan inte spolas i avloppet. De måste tillbaka till åkern. När mer av åkern behövs för mat är det inte rimligt att odla bränslen på den.

Massbilismen kan inte räddas av etanol. Den kräver mer energi att ta fram än vad man får ut av den. Luftföroreningarna blir fortsatt höga och förbränningsmotorn är alltför ineffektiv. Där den använder en fjärdedel av tillgänglig energi utnyttjar elmotorn nio tiondelar. Och det effektivaste sättet att överföra elen till den är via tråd.

Tåget, spårvagnen och spårtaxin är framtidens transportmedel på längre sträckor. De ödelägger inte så mycket mark som bilen. Bilismen tar idag halva stadsytan för gator, p-platser och skyddszoner. Dubbel yta är fyrdubblat transportavstånd. Med spårburen trafik kan vi i de flesta fall gå eller cykla dit vi skall. Till fördel för vår hälsa och trivsel.

Om vi tänker oss att en tomt för ett småhus kräver 500 kvadratmeter inklusive kommunikationsutrymmen så skulle inom lagom promenadavstånd på en kilometer, eller tio minuter i tid, kunna rymmas 8.000 lägenheter och 16.000 människor. En lagom liten småstad inom vilken man inte behöver någon bil och med landet inom räckhåll. På tio minuters cykelavstånd kan man nå tre kilometer och ut.

I storstadsområdet hade varje sådan tomt varit värd en miljon kronor. Om man säger halva priset här och investerade det beloppet i dubbelspårig järnväg skulle det kanske räcka till 15 mil järnväg och med ett snabbt tåg kunde man åka den sträckan till en storstad på en timme. Man kunde bo i en lantligare och lugnare omgivning och ändå ha nära till storstaden för att roa sig, studera eller arbeta, om det behövs. Men troligast kommer arbetstillfällena att följa med ut till landsorten.

I stället för att bygga på nya områden i ett redan framtidsomöjligt storstadsområde är det alltså kostnadseffektivare att bygga en snabb järnväg med nya samhällen och att förtäta i orterna efter den. Med mindre bilbehov och med bilpool för de gånger man behöver blir det överblivna parkeringsytor att förtäta på. Genom att bygga snabba järnvägar och sprida befolkningen längre ut ut från storstaden kan man tvärtom rädda en del av investeringarna där och göra den till ett nav för ett område med större befolkning än som kunde rymmas inom ett utbyggt storstadsområde.

Samtidigt kommer människorna närmare maten, den kan bli närodlad och inte hitfraktad från andra kontinenter, kretsloppen kan slutas, direkt kontakt kan ordnas mellan bonden och konsumenten till lönsamhet för bägge. Lägre pris för konsumenten och bättre betalning för bonden. Inom cykelavstånd från stationen kan byggas ekobyar runt en gård där bonden kontraktsodlar för invånarna och där barnen kan växa upp på landet. Av växtresterna kan innan de återgår till jorden rötas biogas för att ge nog med bränsle.

Varför skall vi trängas i dyra, bullriga, hälsofarliga och stressande storstäder när vi kan flytta ut på landet och må bra? Låt oss återvinna landet!

Hans Sternlycke
Gunnar Lindgren